Dagön, en serieblogg

Dagön, en serieblogg

En galen värld drömmer om eld.

Cthulhu MythosPosted by Fredrik Olsson 02 Feb, 2016 07:29:09
En av de starkaste lockelserna med Lovecrafts mytologi, är de perspektiv som tillhandahålls. I ett tidigt inlägg citerades de första styckena i "The Call of Cthulhu", eller "Cthulhu vaknar", som berättelsen översatts till på svenska. Det kan här vara på sin plats att åter citera samma strofer, fast här i sin översatta version:

"Jag anser att det mest barmhärtiga som finns i världen är människosinnets oförmåga att förhålla sig till hela dess innehåll. Vi huserar på okunnighetens fridfulla ö, i hjärtat av oändlighetens svarta oceaner, och det varit inte meningen att vi skulle färdas långt. Hittills har vetenskaperna, som var och en drar åt sitt håll, skadat oss föga, men en vacker dag kommer mötet mellan oavhängiga kunskaper att öppna sådana vyer av verkligheten, och av vår skrämmande plats däri, att vi antingen kommer att förlora vettet vid avslöjandet eller fly från det dödliga ljuset in i en ny medeltids mörka frid och trygghet."

Dessa rader innehåller en rad anslag, varav ett par fått tjäna som stomme för ett par av Dagöns centrala teman; en svartsynt skildring av det mänskliga tillståndet, samt ett försök att vrida perspektiven rätt, placera mänskligheten i en kosmisk kontext, en sorts strävan att placera in Newton i Einstein, att transponera ljusår till meter. Det blir så många nollor att till och med de skarpaste intellekt tvingas ge upp även inför exponenter av låga, naturliga tal.

Nej, för dessa ändamål räcker inte vetenskapen till, de kan bara uttolkas och gestaltas på ett tillfredsställande sätt (för den gigantiska majoritet av oss som inte är Fermi, Gauss, Heisenberg eller Hawking) genom fiktionen. En som lyckats bättre än de flesta andra, är Douglas Adams, som i sitt vanvettiga serie "Liftarens guide till galaxen", undersöker bl.a. den kosmiska storleksordningen på ett lika spetsfundigt som briljant sätt.

Den tangent från Adams verk som har bäring här, är en fiktiv mardrömsmaskin som i den svenska översättningen går under namnet "Vidgade vyer vortex" (se del två av Liftaren-serien; "Restaurangen vid slutet av universum") - i praktiken den värsta tortyrmaskin som någonsin konstruerats. I princip består den av en kraftfull dator med kapacitet att beskriva hela universum i ett svep. Datorn har vidare försetts med ett interface; en hjälm som placerad på offret, tillät hen att för en mikrosekund kunna omsluta hela skapelsen med sina sinnen, från minsta kvark till största galaxkluster - och sedan, när den torterades sinne tänjts ut till att omfatta kosmiska storleksordningar, placerades en gnutta av ett mikroskopiskt fragment av ett dammkorn, intill universum. Och så en pil riktad mot den obefintliga pricken, försedd med texten "här är du!".

Denna förståelsehorisont utplånar sinnet hos offret för Vidgade vyer vortex. Mardrömsmaskinen utgör också ett komiskt eko av ett av Dagöns bärande teman, ett arv från Lovecrafts mytologi. I HPL:s dystra version av kosmos existerar gudar, men till skillnad från de mer eller mindre välvilliga panteoner som alstrats av stora och små religioner och kulter, befinner sig gudarna så högt ovan mänskliga vyer och perspektiv, att de knappt förmår uppfatta oss.

I Dagön görs ett försök till att uttolka dessa massiva skillnader i proportioner. I en scen, språkar huvudpersonen med en besynnerlig person som kommit till undsättning i ett läge av bittraste nöd, men som samtidigt skrämmer vettet ur vår antihjälte/huvudperson. Följande dialog har bäring på vad detta blogginlägg försöker lyfta fram (Viss spoilervarning):

Vi är inte ensamma i vår värld. Vi är inte skapelsens krona, snarare tvärtom! Tillåt mig att leda er igenom ett litet tankeexperiment." Ida nickade. "Föreställ er en hund, fröken Jansson. I hundens päls kravlar en myra, och runt på myrans hårda kitinpansar ålar sig ett kvalster runt på sina kvalsterärenden. Kvalstret är i sin tur täckt av mikrober, som lever på dess kroppsliga slagg."

Främlingen såg forskande på Ida, som om hon mätte henne inför det avgörande steget. "Det är vi som är mikroberna, fröken Jansson. Kvalstren motsvaras av hiskeliga, eviga existenser, vilka knappt registrerat vår existens. Myrorna är kosmiska entiteter, lika gamla som universum självt. Eller rent av äldre.

Och hunden. Ja, inför den galna hunden förbleknar de alla.

Det här är en grovt förenklad bild som dock kan ge en uppfattning om de faktiska kosmiska proportionaliteterna. Utöver kvalstren och myrorna existerar ett gigantiskt menageri av styggelser, vars syften vi mikrober aldrig kan omfatta i våra ringa sinnen. Vi är, om uttrycket tillåts mig, inte ens topp tio här på jorden, fröken Jansson!"

Här har vi alltså Dagön-versionen av Vidgade vyer vortex, ett sorts tankeexperiment som syftar till att synliggöra mänsklighetens egentliga position i tillvaron. Mänskligheten är en blinkning mellan eoner, en mikrometer mot ljusår, ett pyttelitet fragment av ett dammkorn inför de kosmiska djupens evighet. Vi är noll komma nollnollnollnoll...ett dividerat i oändligheten.

Och ändå tror vi oss vara skapelsens krona, universums herrar. Alla mysterier finns till för att vi ska kunna låsa upp dem, ta nästa steg i den teknologiska utvecklingen. Vår arrogans och hybris härvidlag, måste ställas mot oändligheten om vi ska kunna förstå dess futtighet. Och det är här vi hittar fröet till vår undergången, den punkt då mänsklighetens öde konvergerar med individens; vår ändlighet och förestående död.

Och hur kan detta skildras bättre än genom att, i en fiktiv, mytologisk, kontext, låta eonerna, ljusåren, galaxerna förkroppsligas av vad vi i brist på förmåga att konstruera adekvata begrepp, måste benämna som gudar. Och vilka gudar sedan! Vi talar om kosmiska, med våra mått mätt, allsmäktiga, eviga väsen som äger kraft nog att förtära världar i sin helhet.

Och givetvis är mänskliga, filosofiska konstruktioner inte applicerbara på dessa galaktiska titaner, blotta tanken på att dessa entiteter skulle vara "goda" eller "onda", är löjeväckande och saknar relevans. Och som Idas främling säger: "Vi är inte ens topp tio här på jorden...".

I många av Lovecrafts verk blir mötet med de kosmiska gudarna eller deras slavar - eller deras slavars slavar - för mycket för de människor som drabbas, varpå dessa snart går under eller flyr in i galenskap. Häri ryms synen på mänskligheten, den misantropi som genomsyrade HPL:s författarskap. Men där hans pessimism konsumerade berättarjaget, aka människan som art, kan vi som nyttjar de redskap som Lovecraft tillhandahåller, göra andra kopplingar.

Dagöns slut inrymmer nämligen - utan att avslöja några detaljer - en sorts dualism som på en och samma gång förvaltar HPL:s arv, men också inrymmer en sorts optimism. För på en punkt kommer Lovecrafts nedstämda pessimism på skam - åtminstone förhoppningsvis! Mänskligheten uppvisar, genom sin otroliga mångfald med avseende på överlevnadsstrategier och metoder för att inrätta sina samhällen, ett par egenskaper som kanske till slut kan medföra att vi slipper fly in i en ny medeltid.

För dels är vi som art kapabla att göra individuella uppoffringar för kollektivets vidkommande. Märk väl att detta inte handlar om altruism som filosofisk eller ideologisk tankekonstruktion, utan om antropologiska observationer. Människan fungerar bäst i kollektiv, kontexter där varje individ kan tillhandahålla unika färdigheter och specialiseringar, till en helhet som vida överstiger individens kapacitet.

Och till slut kommer denna förmåga till kollektivt kunskapsbärande och extrem specialisering, kopplad till människans omättliga aptit på nya upptäckter, antingen att leda till att vi förintar oss själva och/eller vår värld - och därmed uppfyller HPL:s dystra profetia. Men där finns också möjligheten att vi till sist kan kliva ur det ekorrhjul vi hittills suttit fast i - och tar nästa teg i evolutionen.

Gränsen är hårfin och fortsättningen är öppen. Liksom slutet på Dagön strävar efter att fånga.









  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.