Dagön, en serieblogg

Dagön, en serieblogg

Skapandeprocessen Steg 2

SerieskapandePosted by Fredrik Olsson 16 Feb, 2016 10:21:21
Från originalmanus till seriemanus

För att förstå hur detta steg i processen går till, måste det brytas ner och detaljerna skärskådas. Förstå då kan det bli till en rågång som till sist, förhoppningsvis, automatiseras.

Grundförutsättningen är teoretiskt sett enkel; en textmassa ska omvandlas till en serie bilder. Men är det så lätt i praktiken? Givetvis inte, har det visat sig. I avsaknad av varje form av serieskaparutbildning eller annan relevant, teoretisk kunskapsbas, har vi fått köra i blindo, så att säga. Skjuta från höften. Fast helt utan förkunskaper är vi såklart inte. Decennier av massiv seriekonsumtion har varit en god krycka, liksom det självförtroende som kommer av ålder och livserfarenhet. Att våga misslyckas inför publik, är en gigantisk tillgång, så att säga.

I början gick det enkelt. I seriemanuset skippas originalmanusets prolog och går i stället rakt på ramhandlingen. Denna inleds med att huvudpersonen drömmer om dunkla havsdjup och märkliga formationer på botten. Själva textmassan ser ut som följer:


"Grönskimrande, mörkt vatten omslöt Ida. Strimmor av ljus skapade en kaleidoskopliknande effekt där olika smaragdfärgade nyanser blev till en labyrint och begrepp som upp och ner tappade sin innebörd. En känsla av panik blossade upp inom henne, liksom ett starkt, tryckande illamående. Lungorna brände och Ida försökte simma, men hon visste inte åt vilket håll ytan låg. Om där ens fanns någon. Hon valde en riktning på måfå och grep tag i vattnet. Några smidiga, kraftfulla arm- och bentag senare, hade Ida fått upp farten.

Njutningen av att vara omsluten av vatten gjorde att hon glömde bort panikkänslorna av att inte få någon luft, varpå hon med förvåning insåg att hon redan andades. Känslan av lättnad ersattes av nyfikenhet. Någon del av hennes medvetande menade på att det hela var mycket bisarrt; det gick inte att andas under vatten. Något var väldigt, väldigt fel. Nyfikenheten tog dock överhanden och Ida tryckte undan den knastertorra, analytiska rösten. Hon fortsatte röra sig framåt, nedåt visste hon med ens. Ida fylldes av en spänd, pirrande känsla. Ängslan eller längtan, eller bådadera. Hon flämtade till när det dova illamåendet fick sällskap av en vass smärta i underlivet.

Obehaget sköljdes dock raskt undan då något enormt framträdde ur djupet nedanför, som spetsiga käftar hos en urtida leviatan eller som om ett stim megalodoner, eller vad de nu hette igen, snabbt färdades mot henne. Plötsligt insåg Ida att det inte var tingestarna ifråga som var på väg mot henne, det var hon som simmade mot dem. Sedan såg hon att de gigantiska föremålen i själva verket var knaggliga spiror, formade ungefär som den där rymdraketen i Tintin. Fast tiotals gånger större. Ida förstod att det rörde sig om byggnader, ruiner på havsbotten. Kanske Atlantis eller Mu. Eller det där andra namnet på den sjunkande civilisationen i den där nästan-Monty-Pythonfilmen Erik Viking.

Vad var det nu igen de kallade landet i fråga? Idas tankebana avbröts bryskt av att en grupp skepnader frigjorde sig från de märkliga spirorna. De rörde sig uppåt, mot henne. Hon slutade simma. Där fanns något välbekant över varelserna, men också något som var totalt främmande. Något hotfullt. Ida blev plötsligt livrädd. Hon skrek.

Och vaknade. Och slutade skrika. Djupdrömmen igen, fast nu närmare, tätare, verkligare. Och otäckare. Ida andades ut, kände hur ångesten och rädslan avtog. Illamåendet och den vassa smärtan i buken bestod emellertid och ett par otrevliga insikter avlöste nu varandra i Idas yrvakna medvetande. Hon frös, var kissnödig som fan och bakfull som en örn. Hon låg i bara trosorna på badrumsgolvet och hade dragit den sunkiga lilla runda badrumsmattan över sig som täcke."


Detta är en väldigt lättvisualiserad text som innehåller ett tydligt bildspråk med många adjektiv. Att koka ner den långa textmassan till ett par seriesidor kändes inte särskilt svårt. Och resultatet lät inte vänta på sig, snart fanns där såväl skisser som ett seriemanus för de första två sidorna:

Sida 1
Ida simmar i drömmen. Se skiss
Bakgrund: Svart? Blir kanske för otydligt, testa ljusare?

Sida 2
Bild 1-4

Samma färgschema/ljus som s 1. Bild 1 visar Ida när hon förvånat upptäcker de cyklopiska kolosserna på bottnen. I bild 2, syns hur ett antal dunkla skepnader lösgör sig från byggnaderna och rör sig mot betraktaren.

Bild 3 fungerar som en avdelare mellan sidans övre och nedre halva och zoomar in på Idas ögon. ”Innsmouth”-looken viktig?

Bild 4 – skrik under vatten, se förstudier i bildbiblioteket. Bubblor här och var på sidan.

Bild 5
Ida vaknar, ligger på sitt badrumsgolv. Badrummet är mörkt, golvet har en sunkig, blåaktig färg. I bilden syns ett badkar, kanske med lite fläckar här och där? Där syns också ett handfat, likaledes sunkigt och en grå, fransig badrumsmatta under Ida.

Här syns fläckarna på Idas linne tydligt.
Ljuset kommer in från bildens nederkant, där dörren till vardagsrummet finns.


Här har alltså transponeringen från originalmanusets romanform till slutproduktens serieformat, ägt rum. Detta får illustrera det andra steget i vår arbetsgång.

Ett stort problem som uppenbarat sig på sistone, är dock när originalmanuset går in i en grå vardag och inkluderar rent geografiska transportsträckor. Eller när bilderna inte manifesterar sig lika lätt i den egna fantasin eller inspirationen sinar. Frågor som poppat upp, är:

- Vilka "kameravinklar" ska väljas?
- Vilket tempo ska bildberättandet ha i förhållande till texten?
- Vilka stycken i texten kan strykas/lämnas åt det underförstådda?
- Hur många bildrutor ska just detta textstycke motsvaras av?
- Vilka bärande teman och paletter ska bilderna innehålla?

Osv....

Detta kommer förhoppningsvis att kunna belysas bättre då nästkommande led i skapandeprocessen dokumenteras här på bloggen; utformandet av en storyboard.



Stay tuned for more! Fhtagn!











  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.